Vi behöver prata om Trump…

Anmärkningsvärt och förvånande är bara två av flera adjektiv jag kan använda för att beskriva sättet som nästan all media rapporterar om Trump. Till den grad att jag börjar undra varför det blir så. Är det en konspirationsteori (Mer om det i slutet)? I så fall är vänstermedia för dålig och lat, eftersom de spelar efter mainstream media, som i sin tur ägs av kapitalister. Är det bara sensationalism i jakt på allt fler prenumerationer och klick? Eller en blandning av båda?

Hvad vilja Trump och USA?

Jag ska anstränga mig för att hålla inlägget så kort som möjligt.

Jag har inte sett några västerländska medier rapportera sakligt om det som sker i världen just nu. Och detta är bekymmersamt, eftersom vi alla leds av mainstream media och politiker i makten att tro på en berättelse om ett hot från öst och väst – och att vi på grund av det måste rusta upp. Det är en tragisk och farlig berättelse, eftersom den öppnar dörren för extremistiska militaristiska partier. Folk blir rädda och röstar därför på dem. Fascism hittar sin väg till makten.

Amerikanska generaler och senatorer har åtminstone sedan president Bush den yngre klagat på att Europa inte bidrar tillräckligt till NATO. Detta är inget nytt, och enkla webbsökningar kan bekräfta det. Alla amerikanska presidenter sedan Clinton har vid något tillfälle – vissa flera gånger – sagt detta offentligt, direkt eller indirekt. Likaså har de sagt att USA måste skifta fokus till Stilla havet och Kina. Jag tror många av er som läser detta redan ser vart jag är på väg.

Denna insikt har aldrig varit föremål för debatt i USA eller bland USA:s makthavare. Det som däremot varit föremål för debatt – och orsakat maktkamp – är hur man skulle genomföra skiftet. En falang ville göra det snabbt för att hindra ett uppfattat kinesiskt hot innan det blev omöjligt att kontrollera. Den andra falangen ville göra det mycket långsamt för att inte förlora kontrollen över Europa eller Mellanöstern. Oavsett vilket skulle detta skifte ske.

När Trump tillträde som president släppte hans regering National Security Strategi. Detta dokument skapade inte så många rubriker, men detta dokument kommer med stor sannolikhet figurera i historieböcker i framtiden.

Sammanfattningsvis erkänner USA:s generaler i det dokumentet att de har delvis förlorat kapprustning mot Kina och nu är tiden knapp för att återta den globala dominansen. De erkänner också att det inte längre kommer vara så lätt att göra det, eftersom Europa har legat efter militärt och befolkningen dessutom har uppfostrats i en pacifistisk inriktning. Ingen politiker ville framstå som militarist, eftersom folk då skulle sluta rösta på dem. Likaså beskrivs hur världen – framför allt USA och Europa – har integrerat sina ekonomier för djupt med Kina, vilket gjort dem för beroende av Kina, vilket i sin tur gav Kina makt att pressa västvärlden vid eventuella militära kriser. Dokumentet erkänner också hur USA spridit sig för tunt över hela världen med många militära insatser och fastnat i ”forever wars”, vilket minskat USA:s handlingskraft. Vid en invasion av Taiwan eller Stilla havets öar kunde USA inte längre hindra Kina. Dokumentet är i allra högsta grad ett erkännande av USA:s misslyckande som världsmakt.

Den dåliga medierapporteringen började redan här – inte bara för att dokumentet skapade för få rubriker, utan också för att äran för dokumentet tillskrevs Trump eller hans regering. I stort sett är dokumentet bara ett eko av Pentagons generaler, som var där långt innan Trump blev president och kommer att vara kvar långt efter honom. Med andra ord: de ord, planer och strategier som står där hade på ett eller annat sätt blivit USA:s policy oavsett vem som vunnit valet. Detta är en stor del av förklaringen till varför USA:s påverkansoperationer och militära ingrepp varken upphör eller blir snällare när en demokrat är president.

Vad är grejen med Grönland, då?

Detta är egentligen dit jag vill komma: nutiden och Grönlandsutspelet. Det går att konstatera att den politiska falang inom Pentagon som vill ha en snabb omställning mot Stilla havet och Kina vann maktkampen. Trump stödjer helt klart den falangen, om man bedömer efter vad han gör. Trump vill inte annektera Grönland. Grönlandsutspelet, liksom många andra utspel riktade mot EU och NATO, måste ses i ett bredare perspektiv – nämligen den utgångspunkt jag beskrev tidigare. Det han vill göra är att tvinga Europa att täcka upp för USA:s evakuering från Europa till Stilla havet. Låt oss se:

• Otaliga Ukraina utspel: Europa har successivt tagit över USA:s militära och ekonomiska insatser i Ukraina. Sett utifrån målet har detta varit en lyckad övergång, eftersom Ryssland har fastnat i sin offensiv – trots rubriker från höger till vänstermedia som gång på gång dödförklarat Ukraina varje gång Trump gjort ett utspel om att lämna landet åt sitt öde.
• Man kan också konstatera att trots otaliga hot från USA har USA inte lämnat något vakuum på östfronten. Varje gång Trump hotat med att dra sig ekonomiskt eller militärt har USA fortsatt ge NATO-länder i Östeuropa och Ukraina stöd tills europeiska länder tagit över dessa insatser. Faktum är att vi idag kan konstatera att USA och Ukraina har ett mycket tätt samarbete, inte minst när det gäller underrättelseinformation. Självaste USA:s regering har en hel hemsida om hur mycket och vilken typ av stöd de ger Ukraina, och låt mig säga: den är löjligt lång!! Om du inte har lust att läsa den kan vi sammanfatta den med detta citat: ”To date, we have provided $66.9 billion in military assistance since Russia launched its full-scale invasion of Ukraine on February 24, 2022, and approximately $69.7 billion in military assistance since Russia’s initial invasion of Ukraine in 2014. We have now used the emergency Presidential Drawdown Authority on 55 occasions since August 2021 to provide Ukraine military assistance totaling approximately $31.7 billion from DoD stockpiles.”. Låter det som att USA överger Ukraina någon gång snart?
• Det är anmärkningsvärt vilken inramning västerländska medier gett Trumps första tullutspel mot Europa. Det gick knappt att läsa någonstans om att en del – faktiskt den största delen – av avtalet mellan europeiska länder och USA för att undvika tullarna som annonserades på ”Liberation day” var att NATO-länder skulle investera miljarder i att köpa amerikanskt krigsmateriel.
• ”Nu ska vi dra från NATO”-utspel: Samma sak som ovan. Varje gång Trump vädrat att USA ska lämna NATO har man löst det genom att skriva under avtal där NATO-länder både köper mer krigsmateriel och allokerar allt större budgetar till försvaret.
• Grönlandutspel: Det blev en enorm cirkus kring detta utspel, och till slut säger Trump i Davos att han inte vill använda våld – alltså ingen invasion. Och när sa han detta? Jodå, efter att Danmark tillsammans med andra europeiska länder skickat militär dit. I skrivande stund verkar det som att USA vill köpa marken där de har sina militärbaser, på samma sätt som Storbritannien äger marken där de har sina militärbaser på Cypern. Spådom är en svår konst, men jag vågar ändå säga att Trump försöker pressa Europa att skicka ännu mer militär till Grönland, även om det finns fog att tro på att Trump på riktigt vill ha en koloni på Grönland (mer om detta i ett annat framtida inlägg, kanske).

Nu är grunden lagd för att USA kan retirera från Europa och vända sitt fokus till Stilla havet.

Varför all denna cirkus?

Hittills har jag hållit mig till fakta – sådant man relativt lätt kan konstatera genom källkritik. Nu säger jag helt öppet att det jag skriver hädanefter är spekulation, baserad på allt jag hittills observerat.

Medier – särskilt ledarskribenter som har analysansvar – och som inte har bidragit med någon egentlig insikt, har tveklöst bidragit starkt till denna cirkus. Man har följt efter hotpipan och utspelsretoriken i stället för att se till helheten. Om detta beror på att alla, vänstermedia inkluderade, är så fokuserade på klickbete och innehållsproduktion, eller om det finns andra intressen i bakgrunden, kan jag bara spekulera om. Och detta är ett problem i ett samhälle som kallar sig för demokratiskt och som beskriver journalistik som demokratins fjärde pelare.

Man kan sammanfatta det Trump håller på med ett ord: chockterapi.

Alla utspel och allt som har hänt har inte handlat om att försvaga eller överge Europa, utan det USA i praktiken gör är att göra Europa till en mer likvärdig militär parhäst. Varje utspel har slutat med att europeiska stats- och regeringschefer målar upp ett nytt hot (Trump i detta fall) och säger att man måste göra något åt det – och därför ska det vara okej att låta gamlingar ruttna bort utan omsorg och arbetslösa bli hemlösa utan stöd, eftersom vi nu måste spendera miljarder på att rusta upp militären. Annars kommer farbror Orange och erövrar oss, och snart äter vi alla Big Macs och dricker Coca-Cola till frukost.

Vilken europeisk ledare som helst hade begått politiskt självmord om de för två år sedan gått ut och sagt att man skulle rusta upp militären med miljarder. Nu har de dragit den haren ur hatten tack vare Trump. Och förstås – kan Trump och hans innersta krets bli snuskigt rika på vägen dit, så är det bara kul! – för dem!

Kan man säga att detta är en koordinerad och planerad utveckling? Alltså en konspiration? Utan bevis kan man bara spekulera. Vi vet inte vad som sägs bakom låsta dörrar och i interna kommunikationskanaler. Vi ser bara resultaten av dessa samtal och koordinerade handlingar. Men tittar man på vad som händer – inte på vad politikerna säger – blir det svårt att inte se anmärkningsvärda mönster och röda trådar.

Åh boy, ännu ett långt inlägg! Jag sa att jag skulle hålla mig kort…

Donera en slant för att hjälpa mig att betala driftkostnader och få mer tid att skriva